200 Motels

By Hans Schiller

Svenska Dagbladet, November 21, 1971

Den amerikanske kompositören och gruppledaren för Mothers of Invention, Frank Zappa, har debuterat som filmskapare. Resultatet har kallats 200 motels, vilket syftar på de inrättningar där gruppen tillbringar en stor del av sin turuetid och beskrivs av Zappa som en surrealistisk dokumentärfilm om en turne. Av detta skall dock ingen förledas att tro att 200 motels liknar tidigare "dokuinentärfilmer" i genren, som nu senast Gimme Shelter eller Elvis That's the Way It Is. utan den är snarare en korsning, eller hellre kortslutning mellan filmer av typ Lesters Help! och sanslöst televisionsexperimenterande.

Vad 200 motels berättar för historia är svårt att säga, och det går med mycken välvilja att kalla filmen surrealistisk. Frank Zappa har för övnet inte gett sig själv någon större roll utan låtit Frank Zappa spelas av Ringa Starr, som fått ännu ett ypperligt tillfälle att bevisa sin talanglöshet, i varje fall som skådespelare.

200 motels är till stora delar inspelad på video tape och sedan överförd till biograffilm, vilket medfört att Zappa eller kanske snarare hans medregissör Tony Palmer utnyttjat alla teknikens möjligheter över bristningsgränsen och åstadkommit en i längden mycket tråkig film. Detta har inget att göra med musiken, som separat och ofta är en intressant korsning mellan Mothers traditionella stil och vanlig konsertmusik, utan genom att bilderna genom sin ytliga effektfullhet mister sin förmåga att illustrera musiken och understryka den. Bilderna och historien kan nu i stället bli ett handikap för musiken och få också den att verka enformig och ytlig.

Gå gärna och hör 200 motels men be att få en plats vänd från duken.