Frank Zappa solo
By ?
Frank Zappa har vänt upp och ned på rocketablissemanget sedan mitten av 60-talet. De politiska/satiriska texterna och hans experimentella komponerande gör honom till denna dag till en av rockmusikens intressantaste personligheter. I denna intervju med Frank Zappa, som gjordes i hans hem i Los Angeles förra året, ger han sin syn på dagens musik, branschen och sig själv.
Hur kommer det sig att du har ualt att bo i Los Angeles?
Den enda anledningen till att jag bor här är mitt arbete. I annat fall skulle jag aldrig bo här. Det är ett dåligt ställe att bo på.
Varför är det enklare att arbeta i Los Angeles?
Därför att alla tjänster och all utrustning som jag behöver i arbetet finns här – och lättillgängligt. Om jag behöver något till min studio eller om jag behöver utrustning till turnéerna, så finns allting här.
Du säger att du hatar Los Angeles. Men skulle du kunna arbeta i exempelvis New York?
Jag tycker väldigt mycket om New York, men om jag skulle skaffa mig liknande utrymmen där, så skulle det kosta mig tio gånger så mycket. Minst ...
Du kommer ursprungligen från Maryland, men flyttade till Los Angeles i början au 60-talet. Bodde du med dina föräldrar då?
Vi flyttade faktiskt redan på 50-talet när jag var ungefär 10 år gammal. Min far förflyttades hit. Han var lärare på marinens högskola i Monterey och undervisade i metallurgi.
Jag har fått det intrychet att du är lite blyg.
Jag är inte blyg, men jag är inte någon sällskapsmänniska. Jag vill helst vara ensam och större delen av mitt arbete gör jag på egen hand. Det är bara vissa tillfällen varje år som jag är tvingad att gå ut och då träffar jag tusentals med människor. Men annars undviker jag att träffa någon. Jag stannar hemma och arbetar. De enda människor som kommer hit är såna som har något att göra med jobbet. Jag har en tekniker som arbetar med mig i studion, musikerna som kommer hit och jobbar – men förutom dom har jag nästan aldrig gäster och jag är ointresserad av fester. Jag går inte på klubbar. De enda gångerna jag gör det är när jag turnerar – och då kanske i överkant.
På LP:n "Tinsel Town Rebellion" anspelar du en del på klubbar. Betyder inte det att du går på klubbar ganska mycket?
Jag har varit på klubbar förr. Jag behöver inte gå på dom idag. Jag vet att dom är exakt likadana – då som nu.
Hur kan du då veta vad som händer på klubbar idag?
Därför att man inte behöver vara ett geni för att inse att dom egentligen är värdelösa.
Sämre musik
Om vi byter ämne lite grann. Många människor anser att musiken har blivit sämre idag. Håller du med om det?
Ja, det gör jag. Det har bevisats under årens lopp att skivbolag kan sälja saker. Det är vad skivbolag är specialister på. Det är en försäljnings- och distributionsorganisation och dom gör reklam och dom säljer. Däremot ... vad som finns till försäljning beror på vad musikerna gör.
Musikerna då? Är det rent allmänt nödvändigt att skapa något nytt, eller räcker det om man gör något bra?
Det räcker mer än väl att göra något bra. Åtminstone om jag fick bestämma. Men skivbolag vill inte släppa sånt som är bra, dom vill släppa sånt som är nytt därför att musikskribenter och kritiker har övertygat dom om att bara det som är nytt är bra. Olyckligtvis så vet inte människorna som skriver om musik någonting om musik – och dom vet ingenting om musikhistoria, och några av dom är så unga att dom inser inte att det dom tror är nytt har redan gjorts långt tidigare. Allt dom lyckas göra är att skapa förvirring om vad som egentligen är nytt.
Vad tycker du då att dom nya grupperna ska göra?
Du måste förstå en faktor – som lätt glöms bort. Anledningen varför människor konsumerar musik ... Anledningen varför människor identifierar sig med en viss typ av musik har ingenting med musiken att göra. Rockmusik-konsumenter använder vissa musikstilar för att förstärka sin livsstil. För att förstärka den image dom har av sig själva. Min teori är att det inte finns någon musikalisk trend som har slagit igenom utan ett motsvarande mode. Människor är så vilse och dom är så en samma att dom måste hålla ihop i gäng. Dom behöver andra människors stöd. Därför blir va1je grej som ger dom en chans att skilja sigfr ån en annan grupp någonting attraktivt ... och inte nödvändigtvis musiken.
Och det är därför som du hittar new-wave människor i new-wave kläder, upptagna av new-wave saker. Och så hatar dom alla som inte klär sig, eller tänker, eller uppför sig som dom gör. Det har ingenting med musiken att göra. Det har att göra med det sociala trycket att vilja tillhöra något eller någon organisation som stöder dig som person och som hjälper dig med din osäkerhet. Det har ingenting att göra med toner eller med sångtexter. Det har att göra med livsstil och det är det som egentligen saluförs.
Om någon för fram något som miljoner kan identifiera sig med, så blir detta en framgång för den personen. Men att tala om den musikaliska situationen idag i enbart musikaliska termer, det är slöseri med tid. Musiklivet idag handl ar inte så mycket om musik utan om psykologi och om sociologi. Det handlar om ett känslomässigt behov som måste fyllas av sånt som är utom räckhåll för den enskilda gruppen, den enskilda låtskrivaren eller den enskilda musikern. Det som människor tror sig få från musiken är betydligt mer än vad som egentligen finns.
Kanske är det därför som hårdrock har sån framgång idag. Man kan släppa loss till 100 % i den atmosfären ...
Man kan släppa loss på olika sätt till olika sorts musik. I första hand är det en fråga om huruvida du tycker att du passar bättre i en skinnjacka alternativt en blazer och en smal slips. Trivs du bäst i skinnjackan, stövlarna och allt annat som går med, så kanske du är en hårdrocktyp som hatar alla new-wave människor som klär sig i konstiga blazrar och byxor som är för korta ...
Har du något emot mode?
Nej, det är väl OK.
Har du själv något slags mode. Nå't som du använder på scen?
Mina scenkläder är valda med utgångspunkt av scenen. Tar vi förra årets Europaturne som exempel, så köpte jag ett par byxor i London som verkligen var snygga i strålkastarskenet, man jag skulle aldrig få för mig att använda dom i något annat sammanhang.
Kärlek
När vi nu kom in på Europa så måste jag fråga dig om du upplever någon skillnad mellan engelsk publik och amerikansk publik?
Det är en stor skillnad. Den amerikanska publiken, sett i stort, för mer oväsen, är mer entusiastisk och så finns det inget språkproblem i USA.
Har du språksvårigheter i England?
Självklart. Orden kanske ser likadana ut på papper, men dom är inte exakt likadana ... vilket föranleder mig att kommunicera en aning an norlunda med den engelska publiken jämfört med den amerikanska.
Med tanke på hur an norlunda saker och ting är på olika ställen. Var shulle du själv vilja leva om du inte behövde tänka på ditt arbete?
Jag tycker om New York, med tanke på det konstnärliga livet och det kreativa klimatet, men vädret är bedrövligt. Och jag tycker inte hell er om priserna ... Hawaiis väder tycker jag där emot om, men det går inte att jobba där ... man är så isolerad. Om det finns ett ställe som New York, men med Hawaiis väder så är det ett ställe för mig.
Hawaiis väder tycks vara en hjärtesak, men om vi förflyttar oss till något närliggande – kärlek. Jag tänker på låten "I Ain't Got No Heart" ... Tror du på kärlek?
Inte nödvändigtvis. Jag tycker att sättet som människor i Amerika ser på kärlek är helt felaktigt. Den uppfattningen om kärlek är löjlig. Snarare är den en saga, en inbillning. Jag har varit gift med min fru i snart 14 år och vi är verkligen goda vänner och vi har fyra ungar. Jag undviker att använda ordet kärlek, därför att om vi gör det så slutar det alltid med att den underliga amerikanska uppfattningen tittar fram ... och så vill jag inte ha det.
Vad är det för fel med den amerikanska uppfattningen av kärlek?
Därför att den är baserad på mål som inte kan nås och den är baserad på fantasier som inte existerar.
I en annan låt på LP:n "Tinsel Town Rebellion"– "The Blue Light" – säger du att du inte tycher om "junk food " (pizza, hamburgare m m). Är det sant?
Inte alls. Vad jag pekar på i den låten är beteende – inte vad jag personligen för edrar. Sanningen är den att jag älskar pizza. Jag tänker inte på pizza som "junk food ", men det finns bra pizza och det finns dålig pizza ... och när jag äter pizza tänker jag på något som i all a fall borde smaka italienskt.
Klassiskt
Vad för sorts musik lyssnar du på?
När jag inte arbetar lyssnar jag i första hand på klassisk musik.
Och vem har du som favoritkompositör?
Åh, jag tycker t ex om Stravinskij. Han är en av mina favoriter.
Du har komponerat en del klassisk musik som du har spelat in på dina senaste LP:n. Hur kommer det sig?
Det är bara för att bevisa att vem som helst kan skriva sånt som Medel-Svensson kallar för klassisk musik. Det krävs bara några ackord. Vad flertalet glömmer när dom talar om klassisk musik, är att den – som så mycket annat – är en formel ... på samma sätt som pop-musik är baserad på formler med riff och allt annat. Klassisk musik är uppbyggd på samma sätt, men amerikaner har kvar den där idiotiska uppfattningen att klassisk musik är verkligen fantastisk, ren och underbar artistisk musik ...
Som jag ser det gjordes musiken – då den skrevs – av människor som bara gjorde ett jobb. Antagligen för en kung eller möjligtvis för kyrkan och om kungen inte tyckte om deras musik så högg han huvudet av dom. Och om kyrkan inte tyckte om musiken så slet dom bort tånaglarna med glödande tänger. Och så hade då kompositörerna uppgiften att jämt skriva sånt som föll beställaren på läppen. Det finns ingen anledning att anta – vare sig då eller någon annan gång under historien – att de som kontrollerade kompositörerna hade god smak. På den tiden fungerade kungen ungefär som en radioproducent. Om kompositören möjligtvis hade några avancerade ideer, behöll han dom nog för sig själv. Annars så förlorade han jobbet alternativt huvudet.
Hur viktigt är det för dig att få din musik spelad på radion?
Jag tror att om den spelades mer på radion, så skulle skivförsäljningen gå upp. Många människor känner igen mitt namn, men har ingen aning om min musik.
Verklighet
Är det viktigt att sälja skivor?
Det är in te en fråga om hur många skivor jag säljer ... det är en fråga om hur många människor som får höra den. Jag skulle föredra att fler människor hörde den. Jag menar att jag gör ju ändå vad jag gör för att roa människor.
Är det allt? Att roa ...
Jag ser det så här. Underhållning är en trivsam känsla och jag föredrar att någon får en trivsam känsla av något med innehåll i, än att samma person får en trivsam känsla av något utan. Vad jag försöker säga är att underhållning är nå't som för dig bort från verkligheten. OK. Jag tycker att det kan vara underhållande att behandla verkligheten lite annorlunda. Att jämt och ständigt försöka undvika verkligheten är inget önskemål om man vill att utvecklingen ska gå framåt.
Människor som blundar för verkligheten missar något. Det är en av anledningarna varför jag inte tycker om droger och det är en av anledningarna varför jag inte tycker om människor som sticker huvudet i sanden. Vill man ha en bättre värld, ett bättre liv för sina barn, så måste man se verkligheten i ögonen. Nå, om jag sysslade med att hålla föredrag, så vore det ett sätt att föra ut min åsikt. Men människor somnar på föreläsningar, dom blir uttråkade, nå'n talar bara till dom ... så jag kombinerade mina ideer med underhållande melodier som du kan stampa takten till, du kan gnola med ... men det finns ideer också. Sångerna har idéer i sig, LP:na har ideer i sig och det är idéer värda att tänka på.
Om du ser tillbaka, tycker du då att du har koncentrerat dig på att publiken ska ta till sig texterna och budskapet, eller har du brytt dig mer om musiken?
Men jag kan säga min mening med en ton utan att hänga på något ord. Tonen man väljer och ackordet man väljer som stöd ... och rytmen man spelar och hur högt man spelar just den tonen ... alla dom sakerna som visar en attityd är saker som visar en åsikt. Dom finns med på grund av ett personligt val. Och det är en del av budskapet.
Mental hälsa
Om du hade makten till att förändra en sak i USA till exempel – vad skulle det bli?
Jag tror att det som är det största problemet, inte bara i USA, utan över hela världen är mental hälsa. Därför att människor vars mentala hälsa är god dödar inte andra människor, dom väljer inte att se andra människor svälta, dom föredrar inte materiella saker framför sånt som utvecklar dom till bättre människor. Och jag tycker inte att det som satsas för att förbättra den mentala hälsan på den här planeten är på långa vägar tillräckligt.
Vad kan du göra?
Som en individ som arbetar med kommunikation kan jag påminna människor om min åsikt. Dom kan tycka annorlunda, men jag har åtminstone påmint dom – och dom som inte vill ... ja, dom vill inte. Så mycket mer kan jag inte göra. Jag har inte den makten att kunna göra några revolutionerande förändringar, men en av anledningarna till att jag ställer upp och gör en så'n här intervju är att jag kan tala i klartext utan att ha en melodi i ryggen. Jag tycker att mental hälsa är ett stort problem och ett exempel på dålig mental hälsa är religiös fanatism och det är något jag tar upp på nästa LP ("You are what you is").
Vad är det som får dig att rikta in dig på religion?
När du har människor som tror att ju mer bokstavligt dom lever efter det skrivna ordet i något antikt dokument ... ju heligare är dom. Då skaffar man sig stora problem – för själva dokumentet var förmodligen dåligt översatt. Översättningarna förändras se dan på grund av uttalet och betoningarna av en präst ... och det verkar vara osvikligt så att ju fundamentalare en sekt blir, ju militantare och farligare blir dom också. Och med tanke på att dom alltid kan säga att Gud är på vår sida så kommer dom att föranleda en massa bråk.
Kommunist
Är det sant att du var kommunist när du var yngre?
Jag har aldrig varit kommunist. Jag tror inte på kommunism.
Men har du inte tillhört något vänsterparti?
Nej, jag har aldrig tillhört något vänsterparti. Jag har aldrig varit medlem i något parti. Det är en ren osanning. Jag tycker inte om kommunism. Jag tycker inte om socialism. Jag tror inte att det som dom erbjuder är något verkligt. Det bästa exemplet på ett politiskt system eller ett ekonomiskt system som människor vill ha – är kapitalism. Det kan du märka i kommunistländerna. Oavsett hur politiken förs, så vill dom ha kapitalism. Dom vill äga saker. För mig är det naturligt att människor har "ägandet" inom sig. Dom vill äga saker. Ingen vill vara ägd av staten. Det är möjligt att du går med på att ägas av staten så att du kan få en limpa bröd i år, men om ett par år så kommer du att hata det faktum att du sålde din själ för den där limpan bröd. Det är det stora problemet med kommunism.
Vad betyder pengar för dig?
Det är viktigt. Utan pengar kan jag inte göra skivor och jag kan inte utföra min konst, för varje del av utrustningen som jag använder kostar pengar. Jag måste anställa männi skor att spela instrument, som tekniker, gravera skivor, att svara i telefon och såna saker ... så större delen av vad jag tjänar går tillbaka till mitt arbete. Det enda som pengar betyder för mig är om jag har så det räcker till mitt nästa projekt.
Om du är en poet behöver du ingen utrustning. Om du kommer på dina ord så kan du sedan gå runt och rabbla upp dom utantill. Du behöver inte ens skriva ned dom. Om du är en målare så behöver du en målarduk, en borste och lite färg. Om du är en skulptör så behöver du lite stenar och en mejsel och ett ställe att vara. OK, men om du gör grammofonskivor så behöver du en massa andra saker och ingen ger det till mig.
Dina musiker är anställda av dig. Har du aldrig funderat på att låta dom vara en del i ett band, där alla delar på inkomster och utgifter?
Gruppen har aldrig organiserats efter dom riktlinjerna. Och inte heller är en symfoniorkester organiserad på det sättet. Ingen ifrågasätter någonsin hur en symfoniorkester är organiserad ... Här har du verkligheten – jag skriver musiken, jag betalar räkningarna, jag anställer människor att spela den musik jag har skrivit ned på papper. Någon måste spela den. Jag spelar inte alla instrument. Jag betalar pengar till andra att spela tonerna som jag har skrivit ned. Jag får det utfört som jag vill ha det. Jag behöver inga sammanträden för att få det så. Det är ett väldigt enkelt förhållande. Jag betalar andra att spela min musik, men gissa vem som är min chef. Min chef är publiken.
Dom förväntar sig att jag ska hyra dom bästa musikerna jag kan hitta ... och att jag ska repetera med dom tillräckligt länge så att musiken verkligen kommer till sin rätt när dom sätter sig ned i sin konsertstol för att lyssna på den. Jag är direkt underställd publiken, så det är mitt ansvar att anställa någon att göra det jag vill att han ska göra ... gör han inte det, gör han inte bara mig besviken utan även publiken ... som hade satt sin tillit till mig, som hade trott att jag skulle ge dom god underhållning ...
Instrumental
Du gör inga uppehåll i dina konserter. Hur kommer det sig?
Därför att jag tycker att det sätt som dom flesta grupper gör – uppehåll och väntan för applåder – är orättvist mot publiken. Då uppmanar man bara publiken att gång efter gång säga till gruppen att dom är bra. När någon köper en biljett till någon av våra konserter, så vill dom ha underhållning. Vi går ut på scen och spelar rakt igenom vårt program. Tycker du om det så klappa vid slutet eller för lite oljud när vi spelar. Vi försöker underhålla publiken så mycket som möjligt under dom två timmar vi är på scen.
När du turnerar, brukar du då ta hela familjen med dig?
Dom går på konserterna ibland, men vanligtvis så följer dom inte med till andra städer eller så. Resorna blir för tröttsamma ... och det yngsta barnet är knappt två år.
Är resten au familjen intresserad av din musik? Spelar du upp den för dom?
Om dom frågar. Jag försöker inte tvinga på dom min musik. Om dom tycker om den – fint, men jag säger inte vad dom ska lyssna på. Min dotter är 13 och köper Devo och Donna Summer och vad hon nu tycker om att lyssna på. Jag säger inte – Hej, du måste lyssna på det här. Och kanhända är det inte nåt för henne.
När du arbetar, har du något schema du går efter. Eller går du runt och inväntar inspirationen?
Vanligtvis så stiger jag upp vid tre-tiden på eftermiddan. Först äter jag något, flingor och en kopp kaffe, och sen bö1jar jag arbeta. Och håller på till ungefär 8-tiden på morgonen.
Jobbar du oavbrutet? Gör du inte uppehåll för att gå ut eller så ...
Jag lämnar aldrig huset. Jag har inga sporthobbys eller så. Jag gör ingenting. Gör jag nät uppehåll, kanske jag lyssnar på lite musik eller tittar på nyheterna på TV eller tittar på nån film på TV. Men jag går inte ut.
Om man så här i slutändan tänker tillbaka på vad vi har pratat om, är det nå't mer du skulle vilja lägga till?
Jag brukar säga – Håller du med mig så har jag rätt, och gör du det inte så har jag fel ... bortsett från det, vad mer finns det att säga?