En seger för Zappa

By Hans Lovén

Svenska Dagbladet, November 21, 1971

Frank Zappa med sina Mothers of Invention gav en i forväg utsåld konsert i Folkets hus sent på fredagskvällen. Det blev en fullständig seger för Zappas musikaliska trollkonster. Publiken trollbands från det ögonblick ljuset tonades ned och förstärkarna knäpptes på. Efter ett två timmar långt popfyrverkeri var man färdig att beteckna Frank Zappa som ett geni och uppvisningen som den mest välregisserade som framförts i popsammanhang.

Frank Zappa är en 30-årig kalifornisk musiker, som samlat 6 erkänt skickliga musiker omkring sig. De två sångarna Mark Volman och Howard Kaylan hämtade han från hitgruppen Turtles för några år sedan. Det är kring denna trio som det mesta snurrar på scenen. De andra är skickliga musiker men saknar eller ges inte tillfälle till de clownkonster som denna trio excellerar i.

Zappa själv ser ut som komikern Grucho Marx. Men i stället för att snacka omkull sin omgivning låter han sin gitarr smattra ut salvor som mejar ner allt motstånd.

Visserligen är Zappa en originell och tekniskt briljant popgitarrist, men det är inte där hans största begåvning ligger. Egentligen är han en allvai-lig komiker i Lenny Bruce's anda som råkat bli popmusiker men som lika gärna kunde ha blivit berömd som författare eller kompositör eller just komiker.

Disciplin är inte så vanligt i popsammanhang. Men när Zappa dirigerar sina mannar och med blickar ger order till huvudrollsaktöterna Mark Volman och Howard Kaylan, då finns knappast utrymme för spontana infall. Allt är så minutiöst repeterat, att det ibland göt ett nästan skrämmande pedantiskt intryck.

Men det är ett väloljat maskineri som Zappa satt ihop, en verklig popopera med inslag av vaudeville, sjuk humor, burlesk teater och dråplig parodi. Texterna var svåra att uppfatta i folkets hus. Många av poängerna fick aldrig någon respons. En idealpublik vore nog amerikansk collegeungdom eller universitetsstuderande. Den kunde få ut maximalt av Zappas verbala trollkonster.

Nu fick man bara ana sig till vad texterna gick ut på. Mycket av Zappas obsceniteter kan klinnas gafumalmodiga och onödiga, som att slå in redan öppna dörrar. Realism är inte Zappas aspekt utan han odlar det absurda, det surrealistiska, in absurdum kan det tyckas.

Är man nyfiken på trollkarlen Frank Zappa och missade konserten finns möjligheten at1l se filmen "200 motels" som gått upp på biorepertoaren nyligen och som recenseras härintill.